Som bekant var statsminister Per Albin Hansson betraktad som en landsfader.
Och kanske med rätta. Inte minst var det hans skånska trygghet
och stämma som lugnade många oroliga medborgare under
senaste världskriget.
Av en händelse kom jag en dag att påminna mig en vida spridd historia om
Per Albin.
Tage Erlander kunde berätta historier, men om Per Albin
gick det sådana.
Så här sades det:
En gumma ute på skånska slätten hade fått besvär med sin stuga.
Det hade visst börjat regna in och pengar till
reparation saknade hon.
I sin stora rådvillhet skrev hon ett brev till
"Gud i Stockholm" och berättade om sin situation.
Och bad om 100 kronor.
Postverket fick mycket roligt men visste inte vem hon åsyftade med "Gud
i Stockholm
". Kungen eller Per Albin? De skickade brevet till den
som brukade kallas "landsfader".
Per Albin läste road brevet och skickade gumman en femtiolapp. Det var
mycket pengar på den tiden.
Gumman skrev och tackade för pengarna men gjorde en anmärkning:
"Om du skickar mig mer pengar, så skicka dem inte genom Per Albin, för
han behöll hälften".
Inte på väg till himlen
På väg från söndagsskolan passerade pojken en farbror i den branta backen. Farbrorn
svor över den långa backen.
- Man ska inte svära, förmanade pojken. Då kommer man inte till himlen.
- Jag ska inte till himlen, bara uppför backen! fräste gubben.
Den bluffen gick inte
En äldre kvinna hade i många år haft sin son i Amerika. Stor var hennes glädje när han kom hem,
och hon skröt över hur bra han lyckades som pianist.
Men det hördes aldrig något pianospel i hennes hem.
Och någon, jag vill minnas att det var ett av biträdena i affären där jag arbetade,
frågade varför inte hennes son gav någon konsert, när han
nu var så skicklig.
Gamla mor ångrade nog sitt skryt om sonens skicklighet och visste inte
riktigt vad hon skulle säga.
Men efter åtskilligt hummande inför den förväntansfulla
expediten, svarade hon:
- Han kan bara spela efter amerikanska noter!
Sådant läder
Min vän Erland Sundström var en mycket slagfärdig man.
Som ung var han också en framgångsrik evangelist.
I ett eftermöte frågade han en ung man om han inte skulle
avgöra sig för Kristus.
- Inte så länge jag har förståndet kvar, blev svaret.
Erland såg allvarligt på honom:
- Då dröjer det nog inte så länge till.
Lång väntan
Som granne och trogen vän på vårt sommarställe i Abbekås hade vi Bror Månsson.
En skånsk gentleman av renaste sort. Svenskamerikan och
gift med Ida.
Månsson hade en fin humor. Underfundig kanske man skulle kunna kalla
den.
Han hade fyllt nittio år och en dag stod vi på hans
vedbacke och pratade om åldrandet.
- Tänk, nu är du nittio år.
- Ja, kan du tänka dig. Men jag har fått vänta länge på den här dagen.