Hej Pappa
Ett år har gått nu. 365 dagar utan dej. Fast med dej på ett intensivare sett än förut. För nu finns du i mina tankar nästan hela tiden. Att saknad kan göra så ont, fysiskt ont. Vi trodde nog inte att vi skulle klara ett år en vecka en månad, men det gjorde vi. Tiden går även om vi stod still de första månaderna. Vi försöker vara starka för din skull, du vill att vi lever vidare på bästa sätt. Jag tror och känner att du finns här med oss men ibland kommer fruktan över mej att du är borta inte finns mer. Men då försöker jag tänka på den himmel som du visste väntade på dej. Försöker tänka på den bild jag såg i ditt sista andetag, vägen upp till himlaporten som var öppen för dej. Orkar nästan inte skriva känns som om jag inte får luft . Saknar dej så ,vill inte tänka på din sista stund på jorden, vill tänka på allt roligt vi gjort tillsammans. Vet du att när vi var på semester nu tyckte jag att jag såg dej överallt. I dina gråa shorts. Tänkte hur du alltid älskat att bada i vågorna. Du är med oss än. Men inte som förr. Borta är du inte du finns i allt vi gör. Vår älskade pappa make och morfar vi älskar dej och saknar dej så.