En hunds dagbok
05.30:
Startade dagen som en hjälte. När ljuden från tidningen som damp
ner i brevlådan väckte mig ur mitt slumrande paradis - smällen
antydde ett extra tjock nummer - insåg jag att ingen var vaken.
Jag väckte min herre genom att slicka honom i ansiktet. Han
verkade arg på sig själv för att han sovit för länge för han
skrek och viftade med armarna. Hans irritation verkade, för ett
ögonblick, nästan vara riktad mot mig vilket är helfjantigt
eftersom det var jag som såg till att han inte fick sparken.
Konstigaste grejen dock: Han gick inte till jobbet utan satte
sig med en balja kaffe och det extra tunga numret av
morgontidningen. Det verkar som om han gör detta en gång i
veckan men jag fattar fortfarande inte varför. |
07.30:
INVASION!!! Folket som bor granne med oss gjorde entre i sin
trädgård nyss. Uppenbarligen för att invadera och befästa vårt
hus. Genom att skälla och morra informerade jag dem att om de
kommer närmare huset ska jag slita varenda lem ur kroppen på
dem. Jag lyckades förhala invasionen. Detta upprepas varje dag
och man tycker ju att de borde fatta galoppen till slut. Min
herre assisterade genom att också skrika. Jag tror inte de hörde
honom men det var snällt av honom att vilja hjälpa till.
|
10.00:
Jag blev tvungen att flytta eftersom solfläcken jag så skönt
somnat i, flyttat sig ett par decimeter. Det är inte lätt att
vara hund. |
13.00:
Jag har världens mest omtänksamme herre. Låt gå för att han
lämnade mig ensam i flera timmar men han hade i alla fall lämnat
en överraskning till mig på köksbänken. Han hade till och med
slagit in den. Den biten hade han gärna kunnat skippa eftersom
det resulterade i att jag fick en massa plast i tänderna.
Biffarna var supersmarriga, även om de var lite frusna i mitten.
Jag vill inte verka otacksam men att hacka sig igenom fem
centimeter stenhård biff är väl kanske inte världens roligaste.
|
14.00:
Det var INTE roligt när min herre kom hem och upptäckte att jag
inte ätit upp plasten runt min fina present. Han bara stod och
pekade på alla plast bitar och yrade hysteriskt. Jag är ledsen,
men han borde veta att plast ger mig gaser som inte är av denna
värld. När han rullade ihop den extra tunga morgontidningen
förstod jag att han tappat förnuftet så jag ilade iväg mot
dörren som lyckligtvis var öppen. |
16.00:
Spenderade eftermiddagen med flickorna. En mycket produktiv dag.
Jag lyckades märka två hela kvarter. "Skvätt som en plätt" är
vårt motto. Vi tog ett mellanmål vid vårt favoritfik. Lite
köttslamsor och brödkanter som serverades i runda tunnor med
mycket lättflyttade lock. Sprang ihop med den där Sebbe som
lyfte sitt ben irriterande nonchalant. Tror han verkligen att
jag inte känner till hans lilla romans med den där hyndan Miffan
från grankvarteret? De senaste tre månaderna fanns det inte en
hane i stan som INTE befann sig utanför hennes staket och Sebbe
fanns längst fram i gruppen. Jag förklarade för honom att jag
inte vill ha med honom att göra. |
17.00:
Vilken överraskning!!! På vägen hem såg jag en skock skator som
mumsade på en liten platt ekorre. Efter ett par dagar i solen
hade kroppen mognat och utstrålade en arom som fick mina
näsborrar att fladdra i samtycke. Jag rullade mig i den exotiska
aromen i flera minuter och när jag ställde mig upp utstrålade
jag verkligen Cologne De Vägdöd. Låt Sebbe dregla över Miffan.
Han vet inte vad han går miste om. |
18.00:
Av alla tillfällen att få ett bad! Min herre, fortfarande sur
över plastincidenten, tvingade mig att stå ute i den kalla
kvällsluften medan han schamponerade och skrubbade mig gång på
gång. Varje gång jag skakade av mig allt vatten så blev han
också blöt. Tillslut stod han och skakade. Varför i hela världen
gör han sådana här saker? |
21.00:
Dags att sova, fast jag får inte sova i sängen när någon är
hemma. Ahhh, en hunds liv. |